spoken och demoner

Sa har ligger det till:

Jag har massa olika "spoken" hos mig. Inte sanna dar som pa film utan mer kanslomasiga spoken. En del behover inte gora nagot. Jag vet bara att de finns dar. Jag kan lasa deras bloggar se deras bilder och allt gor mig bara deprimerad. Jag vet inte ens varfor jag plagar mig sjalv att ga in och lasa dem. Langtar tillbaka till hur det var forr. Eller jag vet inte. Vet inte vem jag ar nu... Minns knappt nagot fran forr. De senaste 3 aren har varit jobbigt. Och det mesta har jag fortrangt. Sen har jag spoken som faktiskt kontaktar mig. Som lite da och da poppar upp i mitt liv. Pa ett satt gillar jag det. Att de finns dar. Men a andra sidan vill jag bli lamnad ifred. Vill inte bli den jag var forr. Fast ibland vill jag det. FAN vad svart livet kan vara ibland. Vet inte ens vad jag ska dra for slutsatts. Sa spoken gor det ni vill gora. Kanske en dag att jag kontaktar Er. Nar jag vagar...